MITT LIV SOM NYBLIVEN KRISTEN OCH MÄNNISKA

Många gånger har jag fått frågan om varför inte jag tror på Gud eller Jesus. Mitt svar har varit att nåt finns, men förnekad Gud och Jesus. Frågan har också varit om jag har läst Bibeln någon gång. Mitt svar har blivit följande: Har aldrig läst den, aldrig hållit i den. För mig har Bibeln varit en sagobok, liknande Bröderna Grimm eller liknande.
Frågor ställdes om jag kunde bli kristen någon dag, bemöta Jesus. Aldrig, bara den dagen helvetet fryser till is, blev mitt svar.

Men det var förr, på den gamla tiden. Då man levde i annan värld. I en värld då man var ute och härjade på helger och nätter. En värld bestående av kompisar, alkohol, koffeintabletter och cigaretter. Inga andra droger togs eftersom jag alltid varit emot det.
Ett tag höll jag till i ett gäng då man var ute och sprejade graffitin på husväggar, pendeltåg, tunnelbana och gångtunnlar. Man tom "bombade" pendeltåg, bussar och tunnelbanor med tags.

Men åren har gått och åldern har slagits in. Man började tänka om. Vad gör jag för nåt, det är ju förstörelse jag gör.

Via ett arbete hamnade jag till slut i Dalarna. Det blev ett flytt som aldrig trodde skulle bli av.
Jag lämnade Stockholm bakom mig och alla mina vänner, förutom en. Min längtan till Stockholm kände jag inget av. Enbart efter min far. Den nya platsen blev i alla fall Vansbro och Dala-Järna.

Min törst efter alkohol har runnit ut i sanden. Jag tycker inte att det är lika roligt att
gå ut och supa varje helg, som gjorde förr. Eftersom jag har arbetat i restaurangbranschen en lång tid, så såg man hur folk betedde sig i fyllan. Det var sluddriga samtal, spyor och slagsmål.

Jag fick en tankeställare och upptäckte att man kan ha det roligt utan alkohol i kroppen.
Och det stämmer.

På våren 2003 flyttade jag till Dala-Järna från Vansbro. Det tog inte lång tid förrän jag
upptäckte ett café i centrum. Trevligt tyckte jag, klev in i lokalen och kände nåt inom mig när jag stod där i dörröppningen. Jag kände frid, värme, glädje, ja enbart positivt.
Jag kände att jag mådde bra när jag klev in. Fick reda på senare att det var Västerdalarnas Friförsamling som drev caféet och blev inte överraskad av det. Tvärtom. Mina besök blev tätare. Och jag fick nya kontakter och nya vänner.

Folk runt om mig sa att går man in där blir man påhoppad med en Bibel i högsta hugg.
Jag har aldrig blivit emottagen med en Bibel viftande framför ansiktet. Utan här bemötte personalen mig med ett trevligt leende på läpparna och sa välkommen.

En sommarkväll så skulle det hållas en avskedskaffe för en medlem i församlingen.
Jag satt kvar en stund och pratade med några ur församlingen då jag nämnde om Första Korinterbrevet 13. Att jag läst upp denna del för en fd flickvän, urtaget i en morgontidning.
André gick upp och hämtade en Bibel, slog upp sidan och visade mig. DÅ, höll jag i en Bibel för första gången i mitt liv. Jag t.o.m. bläddrade lite i den. Och det var inte så farligt som man trodde. Nejdå, tvärtom.

Under denna tid upplevde jag en personlig tragedi. Min far gick bort. När besök till skulle ske en tisdag eftermiddag var jag på caféet. När jag skulle gå ner till stationen fick jag ett par ord av André, som arbetade där just då: "Stefan, Gud vare med dig."
De orden hamnade direkt i mitt hjärta och jag tog emot dom positivt.
Tårarna höll på att fällas nere vid stationen, men kom fram när jag kom till Stockholm.

Tack André för dom orden. Dom har värmt mig gott.

Vid denna tragedi kände jag en tomhet inom mig. Allt kändes bara upp och ner. Ensamheten började närma sig också kände jag. Sakta
började jag söka efter nåt. Någonting som gjorde att tomheten skulle fyllas och
att ensamheten inte skulle bli av. Men vad jag sökte för att få det att fungera visste jag inte.
Sakta kom det fram inom mig att jag sökte en ny väg. Nya vänner, nytt liv, nytt jag. Och jag fann det.

Midsommarafton 2005 följde jag med kören Audiens till Svärdsjö.
Där skulle det hållas en tältgudstjänst med predikan av dels Daniel Viklund och
uppträdande av Audiens.

På kvällen höll Daniel Wiklund sin predikan. Jag lyssnade och kände att nåt ville ut.
Jag visste vad det var och när Daniel sa:
"Den som vill och känna att du vill ta emot Jesus är välkommen fram" och pekade på
första raden. När kören började sjunga tog jag mod till mig och satte mig på första raden.
Hela kören log och var jätteglada för min skull. Ricardo grät av lycka, likaså Josefin.
André visste inte hur han skulle slå på congasen. Bredvid satt en man och frågade om
jag ville ta emot frälsningen och Jesus. Mitt svar blev: JA.
Denna midsommarafton var den bästa på länge och jag frälste mig och tog emot Jesus.
Jag har inget ånger, utan jag visste vad jag gjorde och står för det.

Jag kände en oerhört stor värme från medlemmar av församlingen. Att jag hade fått
Nya vänner gjorde mig bara glad. Det här var nog det jag sökte, fast jag inget visste.

I början av december hade jag bestämt mig för att jag ville gå längre. Nämligen dopet.
Jag drog ut på dagarna innan jag talade om det för Daniel Viklund.
En stor glädje spred hos honom. Dagen bestämdes att det skulle ske på nyårsdagen.

Nyårsdagen kom och dopet skedde. Många, eller så gott som alla i kyrkans sal blev överraskad över att det var jag som skulle döpas.
Jag såg många glada ansikten och många tummar upp.
Men lyckligast och gladast var jag. Eftersom jag tog detta steg och står för det.

Söndag 22/1 blev jag medlem i församlingen. Äntligen, äntligen, tänkte jag. Jag har fått en ny familj som ger ifrån sig trygghet, kärlek och värme. En härlig och underbar känsla.
Och så många nya vänner på en gång: EN HEL FÖRSAMLING.

Jag är glad att dessa besluts togs och vet att jag har Gud och Jesus med mig varje dag.
Att de vakar över mig.

Med denna historia över mitt nya liv som gjorts med stora kliv och utan någon som
Tvingat mig så finns det personer jag så gärna tacka.

Tacka för det fina stöd som getts:

Marianneger ifrån sig ord och meningar som är värd att ta emot och menar väl.

Danielhärliga visdomsord och ger ifrån bra lärdom om Bibeln.

André för de fina ord som gavs vid min fars bortgång.

Mia behöver ej säga nåt, ger ändå ifrån sig en ängels värme, samt gör härliga kakor.

Åke/Ulrika alltid trevligt att sitta hos paret och prata. Tack för att ni finns där.

Sture/Eva ger också ifrån sig nåt så att man känner sig glad och får en att må bra

Jonas, Arne, Siv, Katarina, Peo, Anna-Lena, Maud m.fl:
Känns alltid lika trevligt att ha er i närheten. Och alla samtal. De värmer mig och fått mig att må bra.

Samt övriga ur församlingen.
Ni alla ger ifrån sig nåt på olika sätt, men det känns skönt att ha er runtom mig.
Och ni alla betyder mycket för mig.

Audiens, Brand New Andrews, Daniel Wiklund, Erica:
För eran härliga musik. Lycka till i fortsättningen med musiken.

Gud vare med er / Stefan Olsson

Artikelalternativ